Plötsligt är man på samma spår som sina barn.

Så fick man då en föraning av en varm sommar. Eller kom det för tidigt? Hur som helst, helgens värmebölja var välkommen även om meteorologerna nu förvarnar om svalare väder de närmaste dagarna. Lördagen ägnades därför ute på tomten i solstolar och på handdukar i gräset, och det är en solklar frihetskänsla att ha tillgång till ytor att tillbringa sina dagar på utan att behöva trängas med andra. Även om det blir i varmaste laget att vara hemma, mot att vara på en strand med svalkande vindar. Nåja, det finns ju vattenslang. ***** Med stor portion av frustration såg jag vårt stolta Tre Kronor förlora mot den Ryska björnen i ishockey i lördags kväll. Det svenska hockeylaget är väl inte det mest namnkunniga som ställts på VM-is, men jag var mycket imponerad över hur laget spelade med hjärtat och höll på att välta björnen. En oturlig lobbpuck över Tre Kronors burväktare sekunderna innan matchslut förstörde dock det som såg ut som en given poäng. Om/när Tre kronor möter Ryssland igen i VM, hoppas jag att grabbarna Murrey, Bäckström, Ledin & Co kan komma tillbaka och verkligen vara som ett klipulver i ryssarnas suspensoir. ***** Vad märkligt det vara att höra talas om helgens snöfall i Lappland. ***** När vi körde hem från skidsemestern i Dalafjällen i februari, fann jag plötsligt att våra ungdomar och vi vuxna satt och skrålade till Nationalteaterns, "Livet är en fest" och andra 70-talsdängor. Det var ett oväntat möte mellan generationsklyftorna. I fredags stod jag i köket och förberedde kvällsmaten, då jag hörde den 15-åriga dottern spela och sjunga med till "Love hurts" med Nazareth. Det vara samma känsla då som i bilen mellan Vansbro och Filipstad, att vi vuxna plötsligt möts på samma spår som våra barn. Då menar jag inte bara samma CD-spår. ***** Mötte en fritidsledigt klädd allsvensk fotbollstränare i fredags. Passade på att delge några av mina funderingar kring dennes lags prestationer. Nu tror jag inte att tränaren var intresserad av dessa eftersom denne redan brottas med slika frågeställningar både dagar, kvällar och helger, men så är det ju att vara en offentlig person som sysslar med sånt som berör de många. Jag aktade mig dock noga för att utdela negativ kritik mot spelarna för det passar sig inte vid såna här sporadiska möten. Vår hastiga diskusisonen rörde sig istället kring varför spelet inte alltid fungerar och vad som kunde vara en framgångsrik matchplan. Tror att tränarens slutkläm var ett tecken på att denne var något luttrad över tidigare liknande uppkomna möten, och som möjligen inverkade på tränarens behov av lebensraum, för som svar på mina funderingar framfördes den inte helt ovanliga tränarkommentaren: - Vi har ju motståndare också. /T:sson