Jag har en fascination för labels och prislappar.

Först vill jag tillägna mina sympatier åt en av er läsare som uppenbarligen läser bloggen med nyfikna och kritiska ögon. Det gläder mig. I min förra blogg fick jag in ett sakfel som jag visserligen hade på känn, men det krävdes ändå en läsares särskompetens och intresse för att sätta saker och ting på plats. I mitt inlägg om USA:s flagga, Stars & Stripes, blev det galet för flaggan innehåller 50 stjärnor, inte 52 som jag skrev. Tack, Björn. ***** En av veckans stora lokala händelser var att den f d ordföranden i Halmstads Bollklubb, Stig Nilsson, gick ur tiden. "(Olje)stickan" fick till slut ge vika i kampen mot sin sjukdom. Han var den siste i en trio av stora ledare inom svensk fotboll och jag har personligen många trevliga minnen i umgänget med honom, i vårt respektive yrkesutövande. Nilssons kärlek till sitt HBK - trots att han var MFF:are i hjärtat (?) - var en viktig ingrediens i det bygge som började på 70-talet och som gav klubben fyra allsvenska seriesegrar, en cupseger och internationella framgångar. De två andra ledarna var givetvis Erik "Hövdingen" Persson (MFF) och Stig Svensson (Öster). Hur ska vi då hylla "Stickan"? Det lär bli en tyst minut innan avspark när HBK möter Bajen den 2 juli. Jag tycker att HBK kunde hedra honom genom att pryda Örjans Vall med en byst av Stig, eller varför inte en skylt (nedan) över entrén?

En stor fotbollsledare har gått ur tiden. Det förvånar mig dock att nuvarande ordförande tillåter sig, att i sina kondoleanser ägna lika mycket tid åt sin egen person och förträfflighet (?), som att hedra sin högt aktade föregångare. Mycket märkligt beteende och inte alls på sin plats.

http://www.hbk.se/extra/news/?module_instance=1&id=2922 http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=322868

***** Jag har en märklig fascination; label spotting. Det är underligt, men jag lyckas ofta få span på människor som glömt plocka bort prislappar eller labels på sina kläder. Oftast är det tjejer jag får syn på, men det är väl av naturliga och uppenbara skäl. Förra veckan stod en tjej vid vår fina slottspark och petade ihärdigt med sina fingrar på nåt. I nacken under kragen på hennes (nyinköpta?) vita blus hängde fortfarande den 8 cm stora labeln kvar i ett långt snöre. Jag log för mig själv. Tillfället innan kom en lång kvinna gående framför mig med självsäker hållning och klackarna på hennes pumps slog ner mot marken med bestämdhet. Under sulan lyste prislappen och det blev effektfullt när hon klampade på. Det liksom blinkade under foten. Den här facinationen kan också vara uttryck för skräcken att själv glömma plocka bort labels och prislappar från mina egna kläder. Jag minns min konfirmationsdag när jag såg min klasskamrats röda prislapp lysa som en sol på skosulan när han knäböjde vid altaret för att ta emot Jesu blod och lekamen. Det var kanske där det började. ***** Det finns en annan fascinerande sak och det är att jag är förföljd av rovfåglar, men det kan jag berätta mer om i ett annat blogginlägg. /T:sson