En spinkig yngling i blekröda hemmafärgade jeans.

Ett mindre inredningsprojekt avslutades igår. Eftersom jag är uppenbart ohändig finns det en stor halt av dåligt självförtroende i mig inför slika uppdrag. Fästmön är mer praktiskt lagd men deltog inte praktiskt i bygget på grund av arbete. Uppdraget var enkelt och gick ut på att tillverka en hylla med fyra hyllplan i uterummet framför ett av de stora fönstren där fästmön ska ha odlingar i kruka och balkonglådor. Sent igår kväll var jobbet klart och i sann "Äntligen hemma"-anda hade jag dekorerat hyllplanen med ljus och drivved. Det såg hyggligt trevligt ut. Nu var det ju inte så hyllan skulle användas, men när fästmön kom hem och såg bygget, blev hon så förtjust att hon nu inte har hjärta att fylla hyllplanen med odlingar. ***** Träffade i veckan en person som presenterade sig med sitt namn och tillägget, "Jag är bosnier". Jag reagerade direkt på denna i mina öron överflödiga information. Frågan var ju om jag skulle förhålla mig på något särskilt sätt med denna nyvunna kunskap. Det kanske var en hint om att inte förledas in i en diskussion om den svåra Balkan-krisen på 90-talet. Varför skulle jag det? En bit in i samtalet uttryckte personen plötsligt ett omdöme om några utövare av en särskild yrkeskår och kallade dom för "serbiska zigenare", och inte heller i ett särskilt respekfullt tonläge. Motsättningarna bland folk i och från Balkan sitter djupare rotade än jag kunnat föreställa mig. ***** På rätt sida om 9-0. Den underliga meningen syftar på Halmstads Bollklubbs pinsamma epilog av allsvenskan 2007. På bortaplan blev Halmstadlaget förnedrade av Helsingborgs IF som vann med osannolika 9-0. Det var så pinsamt att upprörda supportrar väntade på spelarbussen när den anlände till Örjans Vall där de uppvaktade med plakat och en hel del verbala utfall. I torsdags kväll (15 maj) kom revanschen. Visserligen var det ett lag i div 2 som stod för motståndet, men när HBK besegrade Nyköpings BIS i Svenska cupen genom att göra nio mål, kändes det som en revansch. Och äntligen fick HBK stå på rätt sida om 9-0.

***** Den här månaden fyller sonen 18. Det öppnas ju en hel del möjligheter för en ung man. Körkortet är på gång, på krogen får han beställa alkohol och han får rösta om det varit val i år. Ändå är en 18-åring inte vuxen på särskilt många sätt. Själv kommer jag inte ihåg min 18-årsdag, däremot kommer jag ihåg när jag fyllde 20, och i ett av fotoalbumen finns en bild på mig och min fars kusin som besökte mig på födelsedagen. Han är idag en firad stjärnkusk i svensk travsport och fem månader yngre än mig.

På bilden ser man undertecknad, en spinkig ynglig i blekröda hemmafärgade jeans, cerist bälte och vit skjorta. Håret var blont, tjockt och och betydligt längre än idag. En ung man som 1982 inte hade en aning om att han en söndagsförmiddag i maj 2008 skulle sitta uppkopplad mot ett trådlöst nätverk och skriva på en blogg som ska förmedlas till en målgrupp av läsare. Undrar vad sonen gör nar han är 45 och blickar tillbaka på sin 18-årsdag. Om han än kommer att minnas den.

/T:sson