Med vånda lastar jag in grenar som sölar ner bilen.

Kan den här bilden ge en förklaring på varför relationen mellan man och kvinna kan vara något komplicerad emellanåt? ***** Söndag förmiddag (föregående). Efter det vanliga timslånga frukosten framför morgon-teven tittade jag ut genom det runda fönstret. Löven på grannens högresta björk börjar gulna. Det regnade ganska ordentligt. Det skulle vara uppehåll enligt TV4-vädret. ***** När jag hör de gamla låtarna från sent 70-tal och tidigt 80-tal får jag behagliga rysningar. Minnesbilder tänds upp och jag ser mig själv i mitt tonårsrum på Vallås där jag oftast satt vid mitt fulbruna skrivbord med tillhörande hurts uppsatt på väggmonterade konsoller. Vid sidan av mina skolböcker och läxor hade jag min kompaktstereo, inköpt på Broddmans, med skivspelare och kassettspelare i ett. Touchknapparna lyste svagt röda i mörkret när klockan som oftast drog sig mot midnatt. Jag lyssnade på Clash, Skids, Buzzcocks, 999, Generation X och Sham 69. Hårda band för en hård kille i övre tonåren. Och mitt i allt detta brus av punk- och new wave-låtar, inte sällan inspirerade av ett kallt, intolerant och thatcherskt England, var jag ändå så uppenbart uppslukad av önskan att hitta en (söt) tjej och kela med. Hårdare än så var jag ändå inte. ***** Körde fästmön till hennes jobb och när jag var hemma igen började jag lasta in grenar och annat avfall som var frukten av förra helgens tunga trädgårdsarbete. Orkade inte köra och hyra släp, så jag fick finna mig i att slänga in de blöta grenverken i bilen. Det gjorde jag med rynkad panna och utan förtjusning eftersom jag är noga med att bilens interiör ska vara ren och fräsch. På vägen till soptipppen tänkte jag redan på att jag skulle dammsuga bilen när jag kom hem igen. Vi passar grannarnas katt (inte de med björken) eftersom de hade åkt till Turkiet. Ropade snabbt på Stina innan jag tog itu med bilen. Den katten är ett mysterium och dyker upp utan förvarning, som en vålnad. ***** Min bäste och längste (i dubbel bemärkelse) vän under ungdoms- och tonåren är numera generalsekreterare för WWF. Under gymnasietiden myntade vi en obskyr benämning på vårt kamratskap. Vi gick under namnet kodbeteckningen, MSR. Jag hade det skrivet med tuschpenna på min vita sportväska, en väska amerikanska flaggan, av märket Hunt. Blixtlåset funkade inte. Beteckningen MSR stod för Mormors Sista Reglering. Jag undrar var vi fick det ifrån. Ska fråga Lasse om det vid tillfälle. **** Sham 69 var en punkgrupp som berörde. I alla fall mig. Bandets förgrundsfigur, Jimmy Pursey, satte en tydlig prägel på bandet som snabbt fick en begeistrad och stor publik. Deras texter var ofta hämtade från livet på hemorten Hersham (Surrey). På den tiden fick de nazisympatiserande och högerradikala krafterna fotfäste i ett England som präglades av arbetslöshet, fattigdom och rasmotsättningar. De faktorerna brukar hänga ihop. Både invandrare och homosexuella fick ordentligt med prygel på den tiden. Band som Tom Robinson Band och organisationen Rock Against Racism gjorde vad de kunde för att motverka de mörka krafterna. Trots att Pursey och Sham 69 öppet tog avstånd från dessa krafter bestod en stor del av deras publik av angängare till Enoch Powells National Front och andra rasister. Det blev ofta rent kaosartade spelningar och bandet tvingades sluta uppträda live. Märkligt är att bandet började sin bana med att imitera band som Bay City Rollers och Gary Glitter - en riktig högoddsare. Ännu märkligare är dock de uppgifter jag hittat om att bandet turnerat i USA och Europa de senaste två åren, däribland i Sverige. Utan Jimmy Pursey. What the f--k! /T:sson