Horisontell skidsemester.

Familjen har tillbringat sportlovsveckan i Sälenfjällen. Boende och skidvistelse i Tandådalen innebar även tillgång till intilliggande anläggning; Hundfjället. Låt mig bara konstatera en viktig sak först: en skidsemester tillbringas inte vertikalt, om nu någon trott det. Den avverkas först och främst horisontellt. Tänk efter själv. Hur stor är andelen åk utför i jämförelse med den tid som tillbringas hasandes i liftkön, för att transportera sig inom anläggningen och dessa utbud, att forsla sig mellan anläggningar och mellan anläggningen och boendet? Efter tre skidsemestrar inom loppet av fyra år har jag kommit fram till att en slik semester avverkas i horisontellt läge. ***** Mänskliga beteenden är intressanta att studera. På en skidanläggning är dom många. En märkbart irriterad mamma fick plötsligt ett utbrott av ilska mot sin på snön sittande 6-årige son. Anledningen var givetvis att hon redan var i obalans men när det gick upp för henne att sonen lämnat sin snowboard utan uppsyn hela 60 meter bort, brast det för modern och med höjda armar slängde hon med kraft sonens skidhandskar i hans famn, varefter hon skejtade iväg för att hämta brädan medans hon väste mellan tänderna. I grannanläggningen fann jag en man kring de 60 pratandes i sin mobiltelefon i skidmundering. Han stod och vägde fram å tillbaka i sina alpinpjäxor samtidigt som han utbrast i våldsamma skrattsalvor. ***** Dalmasar kan stava. Gustav Eriksson Vasa var en av dom som enligt sägnen stavade sig mellan Sälen och Mora - fast omvänt? Om dalmasar kan stava så gäller inte det värmlänningar. Strax norr om Kristinehamn fann jag en skylt som hänvisade till "korthållsbana". Det är väl inte en allt för vild gissning av man hänvisade till en korthåls golfbana, men det kan ju också vara en bana för de som vill lära sig att ha håll en kort stund. Bra vid löpträning i så fall. ***** Efter företaget Skandias skandaler och rejäla tavlor har man nu valt ett annat produktutbud. I Tandådalen serverade Skandia oss med både pankakor och dryck. Det ska dem ha bonus för! ***** I en bar mötte jag en halmstadkvartett i övre tonåren, men också en västmanländsk duo som valt att lämna hem, lägenhet och jobb (olovandes) för att tillbringa några dagar i Sälen. De hade dock inga planer på att åka skidor utan var bara där för att festa. De hade löst login på enklast möjliga sätt, nämligen i en Ford Sierra. De var nog väldigt törstiga för de fyllde hela tiden på sina glas ur en apelsinjuiceförpackning. En ur halmstadsällskapet skröt friskt över hur duktig han var på att tåla alkohol, allt under tiden som han i rask takt fyllnade till. ***** Hur ser kompetensprofilen ut på den som avgör färgmarkeringen för pisterna? Förra årets vistelse i Kläppen innebar att jag klarade en blå backe galant (nåja...). I Tandådalen var en blå backe tvärröd i svårighetsgrad vilket innebar att jag fick hålla mig till de gröna pisterna, som egentligen var blåa med utmanande branta partier. Detta stärkte inte mitt självförtroende. Läste att just i Sälen bor den tjej som har världsrekordet i speedski och det lyder på hisnande 242,59 km/h. Är det hon som svarar för svårighetsbedömningen av pisterna? ***** I Hundfjället finns en av landets absolut brantaste backar; Väggen. Namnet har förklaring i sin lutningsgrad och det var så brant, att jag inte våga titta ner på den när vi åkte jämsides med den i soffliften. I beskrivningen läser jag att det är en backe som många vill prova men många inte törs. Den backen susade våra tre tonårsgrabbar nedför under rop och skratt. De gick in i Väggen och kom ut utan synbara tecken på utbrändhet, snarare med stor belåtenhet och tuppkam. ***** Faller en, faller alla....faller jag. Mitt sköra högerknä var bristfälligt upptränat efter en förmodad uttänjning i samband med fotbollsutövande i januari. Hade dock säkrat upp mig med ett stödjande knäförband vilket visade sig lämpligt vid de få fall jag hade i backarna. På den fjärde åkdagen glömde jag dock förbandet och det var ett misstag som skulle kosta. Nedanför mig i den gröna (blåa å branta!!!) backen låg min fästmö i snön efter ett fall och jag ämnade assistera henne så att vi kunde susa vidare nedför den uppkörda pisten. "Slaget värre", skulle Stenmark ha sagt. När jag kom fram till Camilla och skulle bromsa in farten for vänstra skidan iväg utan att högerbenet hängde med, och i påföljande oundvikliga fall vred sig det redan kassa knät på ett för mig onaturligt sätt och skriandes for jag i snön. Jag fick åka skoter nedför pisten. Alltid nåt. Min horisontella skidsemester avslutades ändå vertikalt. /T:sson