Spårlöst i snön.

En större livsmedelsaffär i stadens västra stadsdel har gjort en omfattande förändring av butiksinteriören. Det var en ansiktslyftning som var nödvändig, men när jag skådade resultatet i samband med det rutinmässiga helghandlandet, insåg jag att butiken egentligen anpassat utbudet till det man ser i stormarknader. Istället för att satsa på konsumentens komfort i det huvudsakliga syftet för besöket, att handla matvaror och andra förnödenheter, har utbudet av andra produkter och tjänster tillkommit, som t ex ATG-hörna, snabbmatsförsäljning och cigarettautomat. Det tog mig kort tid att inse hur mycket trängre utrymmena blivit bland varudiskar och lagerhyllor, och särskilt tydligt är det vid en av de mest besökta avdelningarna där smör, mjölk, yoghurt, grädde m m inhandlas. En annan faktor som inverkar menligt på kundkomforten är köerna kring avdelningen för frukt och grönt. När jag sedan skulle betala för mina varor upptäckte jag en annan faktor som sänker min kundnöjdet; kassaköerna. Jag stod nästan 40 minuter i kö och det hände sällan tidigare. Orsaken till köandet i kassan och inne i butiken stavas s-j-ä-l-v-s-k-a-n-n-i-n-g. Nu vill jag inte framstå som en bakåtsträvare och obstruera införandet av ny och effektiv teknik, men när utfallet inte innebär komfort och nöjdhet måste jag tillåta mig att reflektera över tingens ordning. Visst blir kassabetalningen mycket smidigare och snabbare för mig som använder skanning av mina varor och tiden i kassakön därmed mindre. Men om jag samtidigt måste trängas och köa för att väga och skanna mina varor inne i butiken undrar jag vem som egentligen sparar tid. Det är ju inte helt otänkbart att kundens större insats i handlandet med både vägning och skanning innebär att butiken behöver färre resurser i kassorna, och att butikens kostnadsmassa därmed minskar med större vinstmarginal som följd. Jag har inget emot att näringsidkarna tjänar pengar på sina varor och tjänster, men om jag som kund ska bidra aktivt till det med större egen insats och mindre komfort som följd, då förväntar jag mig någon form av kompensation. Och då menar jag inte den jag fick senast då personal gick runt och beklagade köerna och erbjöd godis till oss som köade i "normalkassan". Visst kommer jag att börja med skanning av mina varor, men mina krav på prisvärdhet och komfort kvarstår. ***** Och apropå skanning, hur säkert är systemet för oss konsumenter? Fråga helgens kunder på IKEA i Linköping som i helgen valde snabbkassan och självskanning. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1961103.ab ***** Vasaloppet avgörs första söndagen i mars - det var just idag. Katten sov gott i soffan framför tv:n och brydde sig inte nämnvärt över de besvär som drabbade vasaloppsåkarna bakom eliten, de som helt saknade spår att åka i. "Spårlöst borta" var kommentaren för dagen. Vasaloppet är ju också starkt förknippat - förutom med Gustav Eriksson Vasa - med blåbärssoppa. Varumärket Ekströms har sin naturliga plats i sammanhanget och begreppet produktplacering blir ju aningen övertydligt. Annat var det för 50 år sen när arrangören erbjöd "riktig" blåbärssoppa till de tappra. Då plockades och rensades blåbären för hand, förvarades i höganäskrus och värmdes sedan upp på dagen för loppet. Idag räcker det med att riva upp torrvarupåsen, läsa instruktionen på baksidan av paketet, hälla pulvret i kastrullen sätta fyr i spisen. Men mycket är sig likt, det är många blåbär i dalaskogen. ***** Frilansjournalisten Gunnar Andersson tycker att vasaloppssöndagen ska ersätta 6 juni som nationaldag och radar upp en massa argument för detta. Ett av de märkligare är att nuvarande nationaldagsfirande endast verkar intressera Nationalsocialistisk front och slagsmålssugna anarkister, samt att minusgrader har en lugnande effekter på buset. Vasaloppet infaller dessutom alltid på en söndag och innebär därmed inget nationellt produktionsbortfall. Tittar man några år framåt och förutspådd klimatförändring kommer Vasaloppet troligen att ske på vattenskidor och på sikt försvinna (?). Även om vår nuvarande nationaldag inte innebär någon större eufori eller hajp, ser jag fram mot nästa tokiga förslag på alternativ dag för vårt nationaldagsfirande. Det verkar finnas gott om sådana. /T:sson