På spåret.

I tidigare blogginlägg har jag inspirerat berättat om mitt försök att "få tillbaka" barndomen, visserligen via värdsliga ting, men ändå. Då hade jag lyckats förvärva en leksaksbil som jag hade i min ägo i slutet av 60-talet och fram till någon av familjens flyttningar. Den leksaksbilen pryder sin plats i hemmet nu. Det finns dock ytterligare en som var ännu mer saknad, nämligen min Beatles Yellow Submarine (Corgi Toys, 1969). Den minns jag tydligt, men inte när den försvann. För en kort tid sedan dök denna udda Beatles-sub upp på en auktionssajt och jag högg direkt. Det kostade mig visserligen några hundringar, men jag tog hem budgivningen och nu väntar jag på att den ska "komma hem". Så nu har jag äntligen fått fatt i mina två favoritleksaksbilar och min återkomst till barndomen är fullbordad. Njae, i ala fall vad gäller leksakerna. Om det inte var för att jag nu har hittat ännu en leksaksbil (1966), som jag vet att jag hade och som jag tyckte mycket om... ***** I onsdags eftermiddag tog jag tåget till Stockholm för att dagen efter medverka på en konferens. Tåg är ett bra ressätt för man träffar människor och kan ha samtal på ett naturligt sätt. Min sätesgranne ville inte prata, så jag tog fram datorn och började jobba istället. Det är också bra med tåg. Grannen föll snart i sömn men till mitt besvär lyckades han i sömnen tippa över mot min vänstra skuldra hela tiden. Jag makade mig mer åt höger mot fönstret för att kunna fortsätta jobba, men han följde efter. Någonstans vid Katrineholm vaknade han och lämnade sin stol, förmodligen för att sitta och hänga i bistron. Tack för kaffet. ***** Sista matchen med gänget. För år. Bland drygt 9 600 åskådare stod vi i det kalla regnet på Örjans Vall och följde den allsvenska serieepilogen, som brukligt är preparerade med dryckjom från en av stadens pubar. Nu är det fem månader till den allsvenska premiären och redan nu börjar saknaden göra sig påmind. Det första sms:et till grabbarna om samling inför match. Träffen på puben och de 2-3 (några tar ju fler...) obligatoriska bägarna och sen den korta promenaden till arenan med förväntan och hög stämning. Några kan inte värja sig mot doften från Kvasterian och den tjocka grillade trängs snart i kamraternas mungipor. Det sedvanliga hälsandet på bekanta bland åskådarleden och sen är matchen igång. Snart är det dax igen. ***** Det finns en film som heter Trainspotting. Den är bra. När jag åkte tåg hem från Stockholm i torsdag var det mer av "celebtrity spotting on the train". Jag hamnade mitt emot Aftonbladets frilanskrönikör, Nima Daryamadj. Han var på väg till Göteborg för att medverka i SVT-programmet, Debatt. Det skulle handla om incidenten då två av de kvinnliga programledarna för Halal-TV hade vägrat att skaka hand med Carl Hamilton i samband med en intervju. Hamilton fanns också i samma tågkupé. Daryamadj, jag och hans stolsgranne, en kvinnlig informatör från Arbetsmiljöverket, hade en intressant diskussion om ämnet för tv-programmet han skulle medverka i, om ungdomar, kulturer och om vår egen musiksmak i ungdomsåren. Tåg är ett bra ressätt. På många sätt. /T:sson