Han har kortare bäst-före-datum än köttfärsen på ICA.

Roberto Saviano är den italienske författaren som skrev boken om den italienska maffiarörelsen, Gomorra. Maffian är faktiskt ganska generös mot författare och journalister som skriver om deras verksamhet, förutsatt att man inte avslöjar namnen på medlemmarna eller platser. Det gjorde Saviano. Det finns en del människor i världen som med fara för eget liv öppet berättar om orättfärdigheter, brott mot mänskligheten eller kriminalitet. De är värda respekt. Beskedet från Gomorran är att han ska mördas före jul. Därmed har han möjligen kortare bäst-före-datum än köttfärsen på ICA.

***** Det var riktigt skönt att åter få äntra spinningcykeln i torsdags efter två veckors ofrivilligt uppehåll. Det har blvit en rutin att genomföra spinningpass två gånger i veckan. Kanske dax för inköp av cykelbyxa. Frågan är hur jag ser ut i ett sånt plagg. ***** Onsdag 26 november kl 13:00, Snöstorps kyrka. Pappas begravning. Vår lilla familjekrets hade samlats på höger sida, till vänster satt pappas arbetskamrater och vänner. Personer som följt honom i hans yrkesverksamma liv, både hemma och utomlands, eller som varit med i det uppskattade kortspelandet eller tennisspelandet vänner emellan. Det var först i övre tonåren som jag började närma mig pappa i tennis och troligen berodde det på min växande förmåga samt hans tilltagande övervikt och begränsade rörelseförmåga och speed. De sista åren vi spelade mot varamdra, mest på sena onsdagskvällar, fick han mest pisk. Min variation av långa och korta bollar samt en dräpande forerhand firade triumfer. Eller så lät han mig vinna. ***** Rätt svar i mini-enkäten på frågan om vem som gjorde Sveriges mål på Brasilien VM 1978: Tomas Sjöberg ***** Jag hade bestämt mig för att framföra några korta minnesord framme vid pappas kista. Det gick lätt att skriva ihop raderna. Det var mycket svårare att framföra dem. Den av mamma beställda solosången innan framförandet hörde jag överhuvudtaget inte, för jag var fullt koncentrerad på förberedandet och att hålla mig från sammanbrottet. Väl framme vid kistan vågade jag inte titta till vänster där mina kära satt. Jag vågade inte heller titta åt höger där pappas vänner satt. Under den korta tiden för framförandet av mina ord till pappa bar rösten hjälpligt men mina konstpauser var längre än vad som är normalt för mig. Jag lyckades även ta mitt sista farväl och nedlägga den röda ros som låg och skälvde i min hand. Det var istället när pappas vänner gick fram till kistan och framförde sina rörande ord, som det blev riktigt känslosamt. Pappa var omtyckt. Innan vi lämnande kyrkan för en återsamling för familjen och mammas och pappas närmaste vänkrets, såg jag min 15-åriga dotter stå vid änden av kistan, tyst och stilla. Länge. /T:sson