På golvet ser det ut som Bajkalsjön.

Spinning är individuell träning i grupp. Efter tre (?) år är jag tillbaka i spinningsadeln. "Individuell träning i grupp" kallas passet av vår spinningintruktör Lotta. Tre pass har nu avverkats och jag börjar fundera på att skaffa egna spinningskor. Det kostar bara 10 kr att hyra skor, men det är nog ändå läge för ett inköp. Mitt spinningpass varar ca 45 min och består av 8 min uppvärmning, 17 min konditionspass, 2 återhämtning och 13 min kondotionspass och ca 3 min nedtrampning när man "cyklar hem". Låtarna är oftast suggestiva och hyggligt taktfasta så att man får in rytmiken i cyklingen. Beroende på vilken del i passet en del låtar kommer, desto svårare blir det att höra dem utanför spinningsalen. En kanonlåt som "Smoke on the water" är inte lika kul att lyssna på längre. Jag kämpar och svettas ymnigt redan innan uppvärmningspasset är över och på golvet invid cykeln ser det ut som Bajkalsjön. Våra instruktörer verkar inte vara utrustade med svettkörtlar. De deltar aktivt i spinninpasset och ska samtidigt peppa å driva på oss andra och ge direktiv om position, samtidigt som de ska sköta ljud, ventilation och ljudnivå på låtarna. De svajar inte på rösten, flåsar inte och tittar rakt fram på oss med högburet huvud. I slutet av passet tränger sig en liten svettdroppe fram strax under hårfästet på instruktören och rutinmässigt skakas den bort med en hastig handrörelse. Själv flåsar jag med vidöppen mun med blicken fäst på en punkt i väggen och kroppen tungt hängande över cykeln. Som ett avlagt plagg på herrbetjänten. När intruktören ger beskedet, "1 minut kvar" börjar jag räkna ner för mig själv samtidigt som Bajkalsjöns volym blir allt större nedanför cykeln. Jag pustar ut och ser faktiskt fram emot den smått smärtsamma och obligatoriska stretchingövningen. Efter två veckors träning konstaterar jag att jag sluppit träningsvärk, men under varje pass lurar en påtaglig krampkänsla i vaderna i väntan på att bryta ut. ***** Under hela veckan har ordet kris förmedlats i alla nyhetsmedier. Finanskrisen i USA kom plötsligt påtagligt nära landet Lagom. Banker, försäkringsbolag, aktie -och fondmäklare hade bråda dagar med många förfrågningar från oroliga sparare och placerare. Eller? För egen del har jag inte haft vare sig tid eller engagemang för att riktigt bry mig. Jag är så tacksam att min karriär inte handlar om att hantera pengar och dess värde. Kan en person med det yrket eller intresset nånsin finna nån ro och på riktigt få koppla av med ett sånt leverne? Ser man en sån person ute i skogen letandes efter trattkantareller iförd Tenson-stövlar och Helly Hansen-tröja? ***** Jobbet med att förminska mig går nu in på tredje veckan. Varje dag loggar jag lydigt in i viktväktarprogrammet och noterar uppriktigt vad jag stoppat i mig. Varje tisdag mäter jag omfånget på både höft och midja och som det ser ut nu går det åt "rätt" håll. Jag lever inte mycket annorlunda heller än tidigare men medvetenheten om vad jag stoppar i mig finns som en naturlig följeslagare. Mitt uttalade mål är fortfarande 34", och nu börjar en del byxor hänga i häcken. Min sambo tycker att jag nog ska fundera på att träna upp sittmuskultaturen. Kan en melonrö- vara nästa mål?

*****

Beställde in dessert. På tallriken fanns en mini-gjutjärnsgryta (diam 4 cm) som innehöll max 2 msk äppelpaj, en (1) liten glasskula samt en utdragen sträng med kolasås och någon bärsäs i en ännu mindre sträng. Restaurangen hade prissatt denna delikatess till 79 kr. Att äta ute på restaurang i Sverige blir nästan löjligt, inte minst för en restaurang som har en vintergata mellan sin kvalitet och prisvärdhet, och ett omnämnande i Guide Michelin. /T:sson