Det är väl klart att folket i Landet Lagom måste övervakas!

De har så länge jag kan minnas propagerat för fri företagsamhet, individens rätt till frihet och egna val, mindre mått av myndigheternas inblandning och värnande om den enskildes integritet. Vad är det som gjort att moderaterna i regeringsställning med sina allianspartier nu anser att det svenska folkets integritet måste tullas på och lagstadga rätten till övervakning av våra datorvanor? Är inte beslutet om signalspaning en spaning med en dålig signal? Jag får känslan att vår regering egentligen inte är bättre än forna öststatsregimer, de som ansåg det nödvändigt att övervaka sitt folk, att stänga gränserna mot väst, att rekrytera medborgare att spionera och skvallra på samt förråda sina släktingar och grannar. På våra arbetsplatser införs nu i allt större utsträckning restriktioner för vårt datoranvändande. Bilder på vår bostad eller våra barn och barnbarn får inte längre finnas publicerade på datorns skrivbordsplats eller som skärmsläckare. Allt blir main stream. Svenskarna är världens (troligen) mest laglydiga och förnöjsamma folk i det lättmjölksstinna Landet Lagom. Plötsligt betraktas vi följsamma medborgare som ett hot, vi är uppenbarligen ett folk som utan tvekan skulle missbruka, kanske till omch med förråda vårt land, med hjälp av den (allt för?) tillgängliga IT-tekniken. Sprängdeg, apteringstillbehör och sabotageverksamhet mot försvarsanläggningar har ersatts av dösbringande verktyg som trådlösa nätverk, hubbar, switchar och transponders. Vilka är då de hot som regeringen siktat in sig på? Är det dessa?

• Kränkningar av vårt territorium Påstådda främmande ubåtar i våra farvatten visade sig komma från en blivande (?) alliansbroder och inte från det så vanligt uttalade hotet från öst.
• Sabotagerisken Det senaste exemplet på ”sabotage” av viktig försörjningsanläggning är en entreprenörs medarbetares försök att ta in sitt raklödder på en kärnkraftsanläggning.
• Försvars- och industrispionage Det har Försvarsmakten fixat alldeles själv under flera år utan svenska folkets hjälp. Måste jag räkna upp alla exempel förutom herr Stigsson?
• Otillbörligt användande av information via IT-teknik Visst har många, t ex via webbsajten, The Pirate Bay, laddat ner Britney Spears senaste CD-singel. Olovandes ska väl tilläggas.

Men är det dessa hot som är viktigast att hantera, eller är det istället viktigare att få bukt med problem med psykiska ohålsa, en skola som inte förmår stödja våra barn eller mångas känsla av otillhörighet och brist på framtidtro som vi behöver ta itu med? Vi har en situation där vårt folk faktiskt har det mycket bekymmersamt. Väldigt många dessutom. Vuxna människor och ungdomar har antingen en mycket kärv ekonomi, eller ännu värre, allvarliga psykiska problem som ibland mynnar ut i tragik och dödsfall. Föräldrar i stora mängder har barn som har svårt att ta sig igenom grundskolan med godkända betyg, antingen p g a sin oförmåga eller för att de har särskilda behov, men där skolan inte längre har råd med stödresurser. Tiotusentals ungdomar kommer att lämna skolan utan nån synbar framtid och trygghet, och den enda trygghet som istället finns att tillgå är gängbildningar, alkohol och droger. Är inte detta den hotbild som det här landet och dess regering ska hantera? Efter det framröstade lagförslaget om rätten till avlyssning och signalspaning har nu myndigheten, FRA, begärt ekonomiska medel för att anställa 250 nya medarbetare. Såklart. Det här är bara ett i raden av Myndighetssveriges mest använda knep; skapa ett behov baserat på en hotbild eller fara, och yrka sen på resursförstärkning. Hade detta varit möjligt på ert jobb? FRA har i år en budget på 562 mnkr och det är 50 mnkr mer än föregående år. Jag tänker på hur mycket nytta dessa medel skulle kunna göra i skolorna och inom psykvården, och som samhället och dess medborgare kunde få en positiv avkastning på. Nu sparar skolomsorgen 100-tals miljoner på nedskärningar av betydelsefulla resurser och sedan får samhället betala kalaset i andra ändan när dessa elever kommer ut i samhället med frustration, desperation och sargat självförtroende. Det är troligt att ekonomiska satsningar under barn- och ungdomsåren innebär att samhället slipper kostnaderna för psykosociala problem längre fram. Hur många fall likt Louise i Vetlanda kunde då ha förhindrats med rätt och tillräckliga resurser?

Hade det inte varit en tanke att göra satsningar för att uppnå ett bättre Landet Lagom för dess medborgare, de som behöver lyssnas på och hörasl? Istället för att använda skattepengarna till att lyssna på medborgarna, används de nu istället för att avlyssna dom.

/T:sson