Ven är bra för mitt blodomlopp.

Precis så här ska man avsluta en semester!

Min sista semestervecka blev en fullträff - bulls eye. Sprakande solsken, härliga möten, ljuvlig övistelse (där jag serverades tapastallriken på bilden till höger) och framgångar för ens barn, och veckan kan checkas ut med ett glatt leende. Nu är semestern slut för den här gången och jobbet väntar. Märkligt nog innebär första arbetsdagen att jag kan skriva in "auktionsutropare" på visitkortet. Men mer om det i nästa blogginlägg.

*****

Ven är bra för mitt blodomlopp, artärer och kapillärer

Cyklar är vanligt förekommande på
ön Ven. Och färgen på dem är...gul.

I alla år då jag varit i närheten av den lilla ön Ven, har jag tittat bort mot den aningen förstrött och ointresserat. Visst har jag hört om Tycho Brahes museum och alla som cyklar på ön på somrarna, men aldrig har jag blivit färdig att ta mig dit. Förrän nu. I sällskap med goda vänner blev det en härlig dagstripp till Hven/Ven, ön som har ett tilltalande utbud av mycket, en härlig amosfär och för vår del dessutom ett strålande väder. Det blev en rejäl promenad i hettan som mynnade ut i picknick, strandbesök och middag på härliga Tuna krog. Slående för ön var härskande byggnadsstil(ar) som fick mig att tänka på Österlen, Gotland och Danmark, och på Ven är det blå fönster som är särskilt utmärkande på husen. Det kommer att bli fler Ven-besök och då blir det nog övernattning också. Jag tackar min lyckliga stjärna för min hemvist som ger en sådan omedelbar närhet till så många olika eftertraktade attraktioner.

*****

Grattis mamma...70 fyllda.

*****
Det blir svårt för Halmstad att toppa årets "festival". Efter att ha tillbringat tre dagar i rad på TSR kan jag bara konstatera att hamnkajen aldrig tidigare varit så ful av utbud och patrullerats av så många människor, som under de här augustidagarna. Att kajen var så vidsträckt har jag heller inte förstått...jisses, vad jag har gått mycket!

*****
Flygfärdiga ungar lämnar boet

Min 21-årige son Victor är nu redo att lämna sina föräldrars bon och fortsätta sitt leverne i egen bostad. Ska man ha ett boende i det som ungdomar betraktar som attraktiva lägen behövs både kontakter och tur. Victor har haft det flytet för när han nu ska skriva på sitt första egna bostadskontrakt, så gör han det för en välplanerad 1:a - snarare en 2:a - mitt i centrala Halmstad. Det var han såklart mycket nöjd med och Victor och jag firade den blivande premiärbostaden med sushi.Vad annars?

*****

...och de är riktiga arbetsmyror

Victor fick en kortare semester i sommar och tog väl vara på den vad jag har förstått på hans berättelser. Dottern Karin fick däremot inte mycket ledighet innan det sista året på gymnasiet tar vid.  Visserligen blev det begränsat med arbetstid på  "marknadsundersökningsföretaget", men det blev desto mer att göra för henne på gatuteaterfestivalen och The Tall Ships Races. Inte nog med att bandet Carisma hade en del spelningar under TSR, de skulle dessutom vara kompband för en månghövdad kör, och utöver detta skulle Karin vara artistvärd under evenemanget. En färsk historia förtäljer också att en ordningsvakt som fanns på TSR Youth Area var så imponerad av Carisma, att han fick tjejerna att signera en bandaffisch bara för att han skulle ha en signerad poster när bandet slår igenom och blir kända :)

*****

Min mamma har varken Faceboook eller Twitter...hon har inte ens en dator och kan därför inte ens läsa detta. Under den period då hon faktiskt hade en mobiltelefon som jag skaffat åt henne och tankat med 50 kr, lyckades hon aldrig använda den tillräckligt mycket, så operatören spärrade kontantkortet. I fredags firade vi hennes 70-årsdag (som inföll den 7/8) med morfar, mammas syster och hennes man samt deras ena dotter och barnbarn. Victor var också med, men Karin jobbade och fick tyvärr stå över. Det blev en lugn och trevlig tillställning hos min moster i Falkenberg. Vi är en liten släkt och trots att vi bor så nära träffas vi inte ofta, och därför är det extra värdefullt att vi kan träffas så många som möjligt. Morfar kunde glädjas åt att träffa barn, barnbarn och barnbarns barn...och hunden Nelly.

Mamma och min ena kusins dotter.

Nelly...the dog.

Victor och min morfar Wiktor studerar
bilder på sonens mobiltelefon.
Tekniken bygger broar mellan generationer.