- 4 (av 8 svarslämnare) avger inget nyårslöfte
- 2 väntar med löftet i avvaktan på vad vågen säger
- 1 har avlagt nyårslöfte
***** Första vanliga dagen efter nyår ringde väckarklockan kl 8, fästmön skulle till jobbet. Min mobil ringde efter 10, det var en bekant journalist på Hallandsposten som ville ha uppgifter som rörde jobbet. Fick därför använda en del av min ledighet för att jobba lite hemifrån, t ex ringa chefen och skicka mejla. Trots att min ledighet blev avbruten uppskattar jag dagens möjlighet att kommunicera med omvärlden och sköta delar av jobbet på distans. Nu är jag medveten om att detta är ett privilegium som flertalet yrkesverksamma inte har, men ändå. Åkte till stan med min mamma för att påbörja arbetet med bouppteckningen efter pappas bortgång. Enligt Skatteverkets regler ska man redovisa den avlidnes tillgångar på dödsdagen, så vi begav oss till banken. Där fick vi beskedet att vi var tvungna att intyga att det inte finns fler anhöriga än mor och jag. I klartext alltså att min mor eller far (eller båda) skulle ha gjort sig skyldiga till fler barn än lilla jag och som möjligen inte var bekant för oss idag. Det beskedet kunde vi från Skatteverket. Byråkrati är ett intressant fenomen som ibland stavas "Moment 22", och det är inte givet att det är våra myndugheter som står för den värsta byråkratin. Vi tog oss hastigt till Skatteverket och fick uppgifterna, och därefter blev det returresa till banken. Där tog det tid. Varför heter banken SEB när den istället borde förkortas SEG? Det ska jag fråga en av mina bästa lumparpolare, för han är gift med SEB´s VD.
***** Jag såg Småkronorna spela en mycket spännande VM-semifinal mot Slovakien i lördags. Då fick hockeyvärlden uppleva ett sällsynt hockeygodis, presterat av en 18-årig (?!) smålänning utan framtänder. Kolla detta >>
***** Efter uträttat ärende styrde vi kosan mot bilen där jag som hastigast fick syn på Janne Jönsson, och vi hann hälsa och jag hann även få ur mig ett "Grattis" (till norska mästartieln med Staebek). Trönningesonen var en gång min expertkommentator när vi direktsände Leikins kvalmatch mot Kungsbacka BI på Tingbergsvallen. Jönsson har bevisligen kommit en bra bit i sin tränarkarriär, men troligen inte på grund av exraknäcket med mig. Andra bisittare jag haft under min sportradioaktiva karriär är Jesper Mattsson och Ralf Edström. Sistnämnde är en skön snubbe. Vi tradade med varandra när HBK var i Parma 1995 för returmatch i Cupvinnarcupens kvartsfinal. Jag fick hans tågbiljett till Milano och han fick min plats i planet hem med HBK. ***** På nyårsdagen bestämde mig för att köra in till stan och därifrån ta mig till fots till mammas lägenhet på Öster. En krispigt kall och luft som blandades med doftresterna från nattens fyrverkerier mötte mina näsborrar när jag gick nerför Brogatan. Jag mötte bland annat en ung tjej, ganska snyggt klädd och med högklackade skjor. Barfota. Jag gissar därför att hon kom direkt från en övernattning efter nyårsfirandet, och att strumpor eller strumpbyxor antingen glömts kvar, eller att de inte var i skick att ta med sig hem.
När jag passerade KRIS (Kriminellas revansch i samhället) lokaler som ligger i källarplan i en fastighet vid Hemköp, hejdade jag stegen för att hinna läsa på deras dekal som satt på fönstrena: "Hederlighet-Drogfrihet-Kamratskap-Solidaritet". Precis utanför ett av fönstrena låg en tomdunk spolarvätska.
På min väg tillbaka från besöket hos min mor mötte jag en av sonens kompisar. Han hade gått 1,1 mil i kalla nyårsnatten för att träffa en tjej. Med den rådande nyårskylan snackar vi om en promenad ackompanjerad av klockringning! :) Tillbaka igen på Brogatan strax efter fyra. Ett ungt par, omkring de 20, sneddade förbi framför mig, hand-i-hand. Jag fick känslan av att de också kom från en nyårsövernattning och det som fick mig att associera till det var, att killen inte var riktigt iordning i frisyren och han kom i bara skjorta och kavaj. Möjligen var detta exempel på en randomdate som gjort att de nu var på väg att bli ett par. De halvsprang in på Åhléns. Jag huttrade vidare till bilen, aktiverade sätesvärmen och körde hem.
***** I ett av stadens underjordsgarage mötte jag en annan bekant utvandrare; Peter Larsson. Fotbollsproffset från Holm går fortfarande på kryckor, men meddelade mig att han nu kunde stödja på den skadade högerfoten. Han var osäker på när han fick slänga kryckorna och hänvisade till sin doktors utlåtande. Peter vet inte vem jag är, men han svarade trevligt på mina nyfikna frågor. Han kände väl att det luktade Holm om mig...
/T:sson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar