Hinnan har upphört som äkthetsförsäkring.

Julimorgon och turen till jobbet gick med hjälp av cykel. Såg en ung man som joggade förbi slottet iförd svart linne och svarta shorts. Han såg självsäker ut där han kutade förbi slottet och rundade ett av slottsfastighetens hörn. Plötsligt stannade den hårdföre ynglingen upp och blev stående. Han tittade koncentrerat på slottsmuren. På stenarna som klättrar upp på väggen skuttade en ekorre. Hårdingen var uppenbart fascinerad av detta vilda inslag på joggingrundan. ***** Såg en riktig kalkonfilm häromdagen. Jag hade hört att Hajen 3 var sämre än föregångarna och särskilt mycket sämre än den första filmen. Jag minns premiärfilmen som jag såg på Röda Kvarn och den var läskig. Även då. Den tredje utgåvan var verkligen dålig och nådde bottenkänning i slutet när hajen attackerade en undervattenstunnels glasväggar. Hajen var datoranimerad, men dåtidens teknik var uppenbarligen så skral, för runt den animerade hajen löpte en tydlig, svart kontrastlinje. Trodde först att det var på skoj men insåg snart att det var allvarligt menat som en skräckinjagande ingrediens i filmens slutvinjett. En del i ett klimax. Vi skrattade alla riktigt gott åt kalko...f´låt, åt hajen. ***** En sann historia från verkligheten om våra barn. Det enda barnet hade det ganska bra under uppväxtåren. Farmor och farfar tog hand om det lilla barnet med stor omsorg och föräldrarna likaså. Vid ett tillfälle hade barnet som då gick i skolan förmånen at få följa med farföräldrarna på en resa till Kanya där det bl a ingick en spännande safaritur bland "The big five". Efter hemkomsten från Afrikaresan väntade föräldrarna med packade väskor för en resa till Europa. Efter sommarlovet och dessa nöjesresor var dotterna åter i skolan, och när hon kom hem från en av dessa skoldagar såg hon bekymrad ut. Föräldrarna undrade vad som var galet. Flickan sa: - Idag skulle vi skriva och berätta om vad vi gjort på sommarlovet och jag hade inget att skriva om. ***** En amerikansk tv-serie som nu går i repris gjorde också ett bottennapp häromdagen. Eller rättare sagt översättaren av en av episoderna jag såg. Huvudkaraktären nämnde ordet "touchdown", och om man är en någorlunda insatt sportkännare behöver inte ordet förklaras, än mindre översättas. Nu gjorde översättaren det i alla fall och på nåt sätt är jag tacksam, för nu fick jag ju nåt att skriva om i bloggen. Och flina åt. "Touchdown" översattes till "marksättning". ***** För många år sen såg jag Ken Follett´s bok "Kod Rebecca" på film. De tyska soldaterna skulle visa sin uppskattning för sin spion som gick under kodnamnet, Rebecca. De höjde sina glas i en skål och skanderade högljutt att skålen var ämnad för honom. "Give a toast to Rebecca" övrersattes till, "Ge en rostad brödskiva till Rebecca". Vi backspolade videon fram och tillbaka medan vi vek oss av skratt. Om och om igen. ***** I veckan fick jag höra att mödomshinnan inte existerar som anatomiskt begrepp. Det finns kulturer där en kvinnas existerande och oförstörda mödomshinna är ett måste inför ett giftermål och givetvis tar man emot denna nya (?) kundkap med både tvivel och ovilja. Det måste vara synnerligen problematiskt för den svenska mödravården när man ska förklara för föräldrar till en dotter som ska gifta sig, att det inte går att ge garanti för att dotterns mödomshinna är oförstord. Det verkar nämligen vara ganska vanligt att en sådan garanti önskas. Jag har respekt för det dilemmat. /T:sson