Likgiltighet i januari.

Sakta kryper den på mig, inunder skinnet - subcutant eller percutant. Välj själv bland dessa två penetrationsnivåer i hudlagren. Det är sällan det händer men nån gång ska väl vara den första. Jag har inget att skriva om! Inga uppslag, inget debattinlägg, inget att filosofera kring. Jag är varken glad, irriterad eller förbannad. Det är januari och ingen snö. Det ska vara vinter nu och kallt. Det är ingetdera. Är det kanske därför min skrivlusta har ebbat ut? Januari är kanske en dålig månad för skribenter och bloggare. Hur har författarna det, när skriver de som mest produktivt? Det är tomt i huvet. ***** Det är tomt här hemma med. Sambon tillbringar fem kursdagar i Köpenhamn med massage, mer massage och ännu mer massage på programmet. Hoppas hon är sugen på att träna när hon kommer hem. Hennes frånvaro innebär att jag är både pappa å styvpappa/låtsaspappa och under sena helgtimmar har jag varit TIB (tonårstaxi i beredskap). Oroskänslan vill inte lämna medvetandet förrän alla är i sina egna sängar. Det är faktiskt påfrestande och jag börjar bli mer och mer övertygad om att oroskänslan om ens barn aldrig kommer att försvinna helt. ***** Efter fem tv-program med mer eller mindre lysande stjärnor på skånska slott blir jag allt mer sugen på en helgvistelse i slotts- eller herrgårdsliknande miljö. Hade varit kul att hyra en fräsig bil och tillbringa en helg på ett slott. Skulle det sen spöka där så har jag ju fästmön med mig. Hon brukar säga till när vi har "någon" hos oss här hemma, men det är bara hon som märker av närvaron. Och så katten såklart. /T:sson