Och här står jag i orkesterdiket...

Hörde en intressant intervju idag i bilradion på väg norrut från vårt södra grannlandskap. En barnpsykiater pinpointade tonåringar i allmänhet och hur deras hjärna är skapt i synnerhet. En människas hjärna är inte fullt utvecklad förrän vid 25 års ålder och den utvecklas bakifrån och framåt. Den sista delen som påverkas av denna utvecklingsfas är pannloben. Enligt barnpsykiatern kan hjärnan betraktas som en orkester och pannloben som dirigenten. En tonåring har ingen utvecklad pannlob och därmed ingen dirigent. Detta innebär en rad saker. Tonåringen agerar impulsivt och inte särskilt eftertänksamt. Det finns sällan planering bakom aktionerna och tonåringen gör saker vi vuxna inte skulle göra eller våga. Risker är ett ord som inte används (ens existerar?) och ungdomarna är egocentriska. Som en paradox är de inte sällan engagerade i rättvisefrågor eller värnar om både djur och miljö. De är idealister. När jag lyssnade på reportaget insåg jag att det är mycket jag inte vet om tonåringar, deras agerande och bakgrunden till att de gör som de gör. Det är en sak att veta det man vet, en annan sak att veta det man inte vet, och en helt annan sak att inte veta det man inte vet. Sistnämnda är viktigt att råda bot på. Nu vet jag betydligt mer om tonåringar och här står jag nu i orkesterdiket och försöker dirigera ungdomar som spelar flera låtar samtidigt, i flera olika tonarter. Resten löser sig nog när deras pannlober utvecklats. Det vet jag säkert. ***** Nyårssmällandet började redan igår. Arsenal vände underläge och vann med 4-1 borta mot Everton i den engelska ligafotbollen, och de talangfulla småkronorna besegrade stygga Kanada med 4-3 i hockey-VM för juniorer. Där kan man snacka om 4-verkeri! /T:sson