I åminnelse.

Söndag eftermiddag i november.

Tog mig en tur in till staden efter nyttoshopping på en av stormarknaderna. Det behövdes både gipsskruv och veckans råvaror och efter inhandlandet av dessa nödvändiga ingredienser tog jag mig till centrum. Vädret var inbjudande och med en mugg kaffe med mjölk i handen spatserade jag över den nya gångbron över stans å. Gångbron förbinder centrum med den nya bebyggelsen som nu hyser både välbeställda som medelinkomsttagare. Det finns dock kritik mot bron och den handlar om att avståndet mellan brädorna är för stort vilket innebär att kvinnorna som ska ta sig över Nissan fastnar med sina klackar i mellanrummet. Det satt dock ingen kvarlämnad damsko där när jag passerade och sedermera slog mig ner i en av bänkarna. Jag lutade mig mot ryggstödet, svängde höger ben över det vänstra och vände blicken västerut och tvingades kisa mot eftermiddagssolen. Där såg jag det nya biblioteket som värdigt och stramt sträcker sig ut över ån. Härifrån såg jag inte slottet och inte skolskeppet. Faktiskt så ser man inte dessa två av stadens mest utmärkande målpunkter för turistande besökare. När jag gick över bron slängde jag en blick åt höger och skönjde då masterna på skeppet och tornet på slottet, men det som tydligast gestaltade sig synbart var silobyggnaderna i hamnen. Inte så förtjusande.

Där jag satt på bänken på "gamletullssidan" och läppjade på det fortfarande för varma kaffet, fick jag ögonen på den västra sidans fulaste inslag av staden; Bastionen. Behöver vi den tragiska betonganläggningen mer? Det blir väl inga fler Strulfestivaler eller Alternativfestivaler som bjöds på 80-talet då vi ungdomar fick se artister som Strul, Anders F Rönnblom och Tomas Wiehe. Idag fungerar den som utkikspost för valborgsmässofirare och de som besöker fyrverkerikonserten efter sommarens slut. För min del får man gärna riva ski--n!

Jag lämnade Bastionen med blicken och tittade istället ner mot Nissan, stans å som delar staden i den östra och västra sidan. Det är också vattendelningen som gett upphov till de väderleks-

förfelande underligheter som härskar i staden. Att Östra stranden ligger i väster, att Väster ligger norrut och att Norr ligger österut. Nissan har flera broar med pelare som går ner i åns bottenskikt, en biblioteksbyggnad och flera besökare kring vattendraget än någonsin tidigare. Till och med kungligheter har nu färdats på ån. När jag ser åns strida strömmar röra sig under broarna på sin målmedvetna väg ut mot Kattegatt, ser det faktiskt ut som om Nissan trivs med livet. Å jag med den. Det är det jag har i åminnelse från söndagen den 4 november 2007.

/T:sson

Nissan flyter stilla genom Halmstad.