Jag minns att det var pinsamt att hållplatsernas namn ropades ut.

Den här helgen ägnades till viss del åt jobb på tomten. Två ton sjösten skulle utplaceras utmed fasaden på tomtens baksida. För hand. Tvåtusen kilo sten skyfflades med spade, kördes med skottkärra och placerades ut med räfsa. Sambons "lillgrabb" (189 cm i strumplösten) fixade själv ut halva mängden och jag tog resten. Det känns i ryggen. ***** Normalt sett är jag ju som bekant heligt förbannat trött på alla dessa reklamavbrott på vissa tv-kanaler. Men jag måste erkänna att vissa reklamfilmer är värda uppmärksamhet. Jag tänker på en särsklt aktuell reklamfilm som egentligen marknadsför något så vanligt och tråkigt i reklamsammanhang som livsmedel. Men bra är den! http://www.kossan.se/roliga-filmer/kavli_raekost.htm ***** Arbetsveckan som gick var särskilt annorlunda. Tillsammans med två kollegor jobbade vi ihop ett anbud som ska lämnas in efter helgen, och det ska lämnas via en webblösning vilket är en utmaning i sig. Anbudsjobbet med kollegorna var särskilt positivt och vi fick göra både beräkningar och en hel del antaganden, men det är ju inte ovanligt i såna här sammanhang. Även om vi inte skulle lyckas ta hem kontraktet har arbetet varit en värdefull erfarenhet. Samma dag som vi gjorde vårt anbudsarbete fick jag med kort varsel agera stand-in för min chef. Jag hade redan bidragit med en del uppgifter till honom, men nu skulle jag plötsligt ikläda mig hans kläder. Uppdraget handlade om att vara med i en f-------------. Jag kan dessvärre inte avslöja vad jag deltog i eftersom det i nuläget är hemligt. Snacka om cliffhanger! ***** Veckans öppningsmatch i EM spenderas tillsammans med några kamrater, klädda i gult, med laxsnittar i tunnbrödrulle och en hel del alkoholhaltig dryck. Kvällen gick i glädjens tecken och jag cyklade hem med lätta trampdrag. Trots den mycket kraftiga sidvinden. På grund av alkoholintaget fick jag ta bussen till jobbet dagen därpå. ***** När man åker buss i länet får man alla hållplatsers namn uppläst. Det är en falkenbergskille som läst in alla hållplatser. I hela länet! När jag gick på högstadiet och gymnasiet fanns det en busschaufför som läste upp namnen på alla hållplatser i stan. Jag minns att det var aningen pinsamt för jag hade tidigare bara hört detta fenomen när jag varit i Stockholm. Det är skillnad att höra en chaufför ropa ut namn som "Stureplan", "Odenplan" etc, mot att höra t ex "Kärleken" och "Klyftehög". Kanske var det ännu mer pinsamt att åka med min pappas kusins pappa, för han var också busschaufför. Han läste dock inte upp hållplatsernas namn, men var lite butter i sitt yrkesutövande. Sånt var känsligt för en tonåring. Chauffören som läste upp hållplatsnamnen var pappa till en av mina klasskamrater på högstadiet och han var en riktig arbetsmyra. Mannen var kyrkvaktmästare och delade även ut tidningar vilket han gjorde från en högerstyrd liten bil, en sån som Posten hade för postutdelning fast då var fordonet gult. Chauffören äger idag ett lokalt välkänt reseföretag och min f d klasskamrat är en av chauförrerna på deras långresor. Några hållplatsnamn ropar de väl knappast ut längre. /T:sson

Bleau, bleau, bleaua skor.

"Det blir en dag på stranden". Strofen tagen ur refrängen till en av Tomas ledins mest spelade låtar. I lördags ljöd den i mina öron där vi låg i närheten av handikappsbadet och lät oss förtjusas av värmande sol och svalkande vindar. Tror att mitt livs tidigaste säsongsdopp avverkades just denna dag i vattnet som höll 17 grader. Det var kallt. Just nu minns jag att jag faktiskt tog ett doppi Torne älv påsken 2002. Det var kallare. ***** På nationaldagen toppades en av landets nättidningar sitt löp med två artiklar. Den ena handlade om en fotgängare som mejats ner av en bil i USA utan att någon förbipasserande hjälpt personen. Den andra handlade om att TV4:s sportjournalist Patrik Ekwall blivit "utskälld av blågult", och det var ju en både förfärande och sensationell nyhet! Ett verkligt prov på nyhetsprioritering! Läs >> http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/fotbollsem2008/gruppd/article2624025.ab ***** En av i den närmaste vänkretsen var nyligen i Danmark. En av kamratens medföljare lyckades med konststycket att ha sönder hans aktade driver när han skulle ta ut sin egen utrustning ur en bil. Inte blev han erbjuden nån kompensation heller utan fick vända sig till golfklubbens shop och låna en vänsterklubba som dock hade alldeles för litet klubbhuvud. Spelet gick därefter och vännen valde att avsluta rundan innan alla hål var spelade. Finns det inte en regel för såna här tillgrepp? Golf är väl ändå en gentlemannasport (kvinnliga golfare inkluderade)!?! ***** "Sa ja till Nina Jensman efter sju år". Rubriken skvallrar om att Claes "Yaozi-yaoza" af Geierstam nu gift sig med sin Nina, rakt över disk :). Vad fint. Det är bara en sak jag inte får ihop. I artikeln står det även att "..igår fick Clabbe äntligen sin Nina". Det är inte avgörande för världsfreden eller svälten i tredje världen, men jag undrar vem av brud och brudgum som är mest tackam för att bröllopet blev av. Enligt rubriken verkar det som om bruden fick truga efter vigselringen i sju år, men i nästa citat får läsaren uppfattningen att Clabbe är den som fjäskat sig till ett vigselbevis. Clabbe är nu 62 år och hans gemål är 36. Det är kanske detta faktum som gör att vi får svaret på vem som trugat mest. ***** Det är bleau, bleau, bleaua skor som gäller. Hade Arlövs rockstolthet Kal P Dal levt hade han med stort leende konstaterat, att spelarna som lirar EM valt just blå som färg på sina fotbollsskor. Under några år har modet varit vita skor och visst finns dom fortfarande i stort antal, men det är tydligt att det är kulörta färger som gäller, mest blått. En hel del rött också. ***** Kan vi få mästerskap i en annan än en reklamfinansierad kanal? Efter att genomlidit ett VM i ishockey med ständiga reklamavbrott, t o m i glödheta matcher, och att nu behöva se fotbolls-EM i trallkäcka TV4 där man lyckas hitta reklamluckor överallt i sina sändningar, har jag börjat få nog. Självklart begriper jag att annonsörerna och deras reklampengar är en förutsättning för en kanal som är helt finaniserad av just detta, men det är en pina utan dess like att vara i händerna på dessa ständiga annonseringar i sin egen tv. Är man nikotinberoende, kaffeberoende eller inkontinent, kan det vara bra med dessa reklamuppehåll, men nånstans får det räcka. Jag ser hellre att SVT Sport får sända dessa mästerskap, även om man tvingas se lättmjölkslike André Pops.

/T:sson

Jag har en fascination för labels och prislappar.

Först vill jag tillägna mina sympatier åt en av er läsare som uppenbarligen läser bloggen med nyfikna och kritiska ögon. Det gläder mig. I min förra blogg fick jag in ett sakfel som jag visserligen hade på känn, men det krävdes ändå en läsares särskompetens och intresse för att sätta saker och ting på plats. I mitt inlägg om USA:s flagga, Stars & Stripes, blev det galet för flaggan innehåller 50 stjärnor, inte 52 som jag skrev. Tack, Björn. ***** En av veckans stora lokala händelser var att den f d ordföranden i Halmstads Bollklubb, Stig Nilsson, gick ur tiden. "(Olje)stickan" fick till slut ge vika i kampen mot sin sjukdom. Han var den siste i en trio av stora ledare inom svensk fotboll och jag har personligen många trevliga minnen i umgänget med honom, i vårt respektive yrkesutövande. Nilssons kärlek till sitt HBK - trots att han var MFF:are i hjärtat (?) - var en viktig ingrediens i det bygge som började på 70-talet och som gav klubben fyra allsvenska seriesegrar, en cupseger och internationella framgångar. De två andra ledarna var givetvis Erik "Hövdingen" Persson (MFF) och Stig Svensson (Öster). Hur ska vi då hylla "Stickan"? Det lär bli en tyst minut innan avspark när HBK möter Bajen den 2 juli. Jag tycker att HBK kunde hedra honom genom att pryda Örjans Vall med en byst av Stig, eller varför inte en skylt (nedan) över entrén?

En stor fotbollsledare har gått ur tiden. Det förvånar mig dock att nuvarande ordförande tillåter sig, att i sina kondoleanser ägna lika mycket tid åt sin egen person och förträfflighet (?), som att hedra sin högt aktade föregångare. Mycket märkligt beteende och inte alls på sin plats.

http://www.hbk.se/extra/news/?module_instance=1&id=2922 http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=322868

***** Jag har en märklig fascination; label spotting. Det är underligt, men jag lyckas ofta få span på människor som glömt plocka bort prislappar eller labels på sina kläder. Oftast är det tjejer jag får syn på, men det är väl av naturliga och uppenbara skäl. Förra veckan stod en tjej vid vår fina slottspark och petade ihärdigt med sina fingrar på nåt. I nacken under kragen på hennes (nyinköpta?) vita blus hängde fortfarande den 8 cm stora labeln kvar i ett långt snöre. Jag log för mig själv. Tillfället innan kom en lång kvinna gående framför mig med självsäker hållning och klackarna på hennes pumps slog ner mot marken med bestämdhet. Under sulan lyste prislappen och det blev effektfullt när hon klampade på. Det liksom blinkade under foten. Den här facinationen kan också vara uttryck för skräcken att själv glömma plocka bort labels och prislappar från mina egna kläder. Jag minns min konfirmationsdag när jag såg min klasskamrats röda prislapp lysa som en sol på skosulan när han knäböjde vid altaret för att ta emot Jesu blod och lekamen. Det var kanske där det började. ***** Det finns en annan fascinerande sak och det är att jag är förföljd av rovfåglar, men det kan jag berätta mer om i ett annat blogginlägg. /T:sson

Jag blir allt mer trött på armenska wannabes.

Det är ovanligt och tur är väl det. I onsdags var jag nämligen tvungen att lämna återbud till jobbet på grund av sjukdom. Det händer inte ens en gång om året. Jag hade mäktig huvudvärk redan på tisdagen med begynnande halsåkomma och kände mig allmänt vissen. Så jag stannade hemma i sängen i onsdags. Over an´ out.

Mitt sjukdomstillstånd fick dock inte hindra medverkan vid fredagens stora firmafest. Vid ankomst upptäckte jag med förfäran (?) att deltagandet var fördelat minst 9-1 till tjejernas fördel (eller nackdel). Det fanns inget annat att göra, bara att samla kraft, svälja ner en Panodil och sen ge järnet. Visst var det ringrostiga danssteg och konditionen svek emellanåt, men jag hängde med så gott jag kunde. En sak är dock säker, twist funkar inte med ett kasst högerknä.

*****

Hänger EU med? Unionens flagga innehåller sina 12 stjärnor vilket jag förstått ska representera medlemsländerna. Det är bara det att dom är 27. I USA har man varit mer flexibla med sin fana eftersom Stars & Stripes har anpassats efter antalet stater, och innehåller nu 50 stjärnor. Det var väl Alaska och Hawai som tillkom sist (?). Frågan är nu vad EU-parlamentet ska göra åt unionsflaggan för det saknas 15 stjärnor. Och då står det dessutom tre kandidatländer på tur.

*****

För några år sedan monterade vi in ett mindre runt fönster i fasaden till ett av tv-/allrummen. Det blev väldigt effektfullt från utsidan, men det stora poängen har blivit att skåda ut genom fönstret inifrån. Sätter man sig i soffen mitt framför fönstret ser man hur den kuliss av lövskog som vi begåvats med i vårt villaområde fyller ut fönstrets sfäriska form. Om man som i skrivande stund har en hygglig vind ser man björkar och andra träd majestätiskt vaja fram och tillbaka, och med blicken koncentrerad mot fönstret ges en behagligt meditativ känsla.

*****

Det här är motivet som sonen tänkt sig vid sin första tatuering som sker inom kort. Jag skriver "första" för i höst planerar han för ytterligare en. När han döptes fick han sin gammelmorfars båda namn varav det andra förnamnet är lite väl gammalmodigt. Förvånande nog tycker han tydligen att det var coolt för i höst tatuerar han in "Emanuel". Dottern väntar på sin 18-årsdag eller föräldrarnas tillstånd att pierca sig. *****

Finns det någon artist i Sverige som nu på allvar tror att det går att vinna en final i Eurovision Song Contest och därmed få en free ticket till karriär och framgång? Jag har inte hundra koll på finska gummimaskbandet Lordhis framgångar efter den oväntade segern 2006, men jag inte hört att de gjort nåt internationellt genombrott. Om inte medverkan i Allsång på Skansen räknas dit.

ESC har blivit en språngbräda för artister i f d öststatsländer (som jag i allmänhet inte har nåt emot) och de turas just nu om att få framgångar i detta för europeisk musik- och underhållningsindustri betydande skyltfönster, och jag kan säga att det berör mig allt mindre för varje år som går. Om en fager yngling från Moldavien med hygglig röst och välregisserat

perfomance vill göra storkovan på en seger i ESC och få ratta en egen Mercedez, så är det väl bara att gratulera. Jag har iaf slutat förvåna mig över att halvbra artister med halvknasiga låtar slutar högt upp i resultatlistan. Alla dessa "Shady Lady" och "Qele Qele" berör mig väldigt lite.

Det som förvånar mig är den hausse som byggs upp för den svenska artist eller grupp som vinner den svenska melodifestivalsfinalen, och som sen per automatik tillmäts enorma chanser att vinna hela tjottaklabbet, eller vad det nu är Kristian Luuk brukar säga. Lenas "Det gör ont" var ju en vinnarkandidat av stora mått, The Ark var ju redan kända på de europeiska dansgolven och var en av de stora favoriterna och Hovmantorps-Lotta hade i princip redan vunnit årets final. Så vad kan då gå fel? Jo, precis allt, och vi lär oss inte. Nu får det svenska bidraget inte höga poäng ens av de nordiska grannländerna.

Men så har vi ju den svenska böglobbyn som en ivrig påhejare av schlagerföreteelsen, de få men överrepresenterade låtskrivarna, spelbolagen, skivbolagen och andra företag som med sina ekonomiska intressen bygger upp hela maskineriet. I princip har jag inget emot den svenska melodifestivalen för jag tycker det är ett helt ok underhållningskoncept som lyckas engagera hela landet. Frågan är hur och om den skulle behålla sin dragningskraft om Sverige helt sonika sket i att delta i det stora ESC-spektaklet. Jag inser ju finessen med hur pulsen och intresset byggs upp successivt via finalrundorna runt om i landet och finalen i Globen som en efterlängtad peak. Inte minst för artisterna, press och media. Frågan är om det varit nog att stanna där, att sluta när det är på topp? Efterföljande medverkan i ESC innebär ju bara att den svenska stoltheten och musiksjälen får en stenhård törn av musik- och underhållnings(öst)europa.

Men allra värst måste det vara för The Big Four, de fyra länder som pumpar in mest av de investerade slantarna, utan att komma i närheten av en hög placering med sina bidrag.

Sverige är en av världens största (tredje största?) exportörer av musik. Vi klarar oss utan Eurovision Song Contest. Jag gör det i alla fall.

/T:sson

En spinkig yngling i blekröda hemmafärgade jeans.

Ett mindre inredningsprojekt avslutades igår. Eftersom jag är uppenbart ohändig finns det en stor halt av dåligt självförtroende i mig inför slika uppdrag. Fästmön är mer praktiskt lagd men deltog inte praktiskt i bygget på grund av arbete. Uppdraget var enkelt och gick ut på att tillverka en hylla med fyra hyllplan i uterummet framför ett av de stora fönstren där fästmön ska ha odlingar i kruka och balkonglådor. Sent igår kväll var jobbet klart och i sann "Äntligen hemma"-anda hade jag dekorerat hyllplanen med ljus och drivved. Det såg hyggligt trevligt ut. Nu var det ju inte så hyllan skulle användas, men när fästmön kom hem och såg bygget, blev hon så förtjust att hon nu inte har hjärta att fylla hyllplanen med odlingar. ***** Träffade i veckan en person som presenterade sig med sitt namn och tillägget, "Jag är bosnier". Jag reagerade direkt på denna i mina öron överflödiga information. Frågan var ju om jag skulle förhålla mig på något särskilt sätt med denna nyvunna kunskap. Det kanske var en hint om att inte förledas in i en diskussion om den svåra Balkan-krisen på 90-talet. Varför skulle jag det? En bit in i samtalet uttryckte personen plötsligt ett omdöme om några utövare av en särskild yrkeskår och kallade dom för "serbiska zigenare", och inte heller i ett särskilt respekfullt tonläge. Motsättningarna bland folk i och från Balkan sitter djupare rotade än jag kunnat föreställa mig. ***** På rätt sida om 9-0. Den underliga meningen syftar på Halmstads Bollklubbs pinsamma epilog av allsvenskan 2007. På bortaplan blev Halmstadlaget förnedrade av Helsingborgs IF som vann med osannolika 9-0. Det var så pinsamt att upprörda supportrar väntade på spelarbussen när den anlände till Örjans Vall där de uppvaktade med plakat och en hel del verbala utfall. I torsdags kväll (15 maj) kom revanschen. Visserligen var det ett lag i div 2 som stod för motståndet, men när HBK besegrade Nyköpings BIS i Svenska cupen genom att göra nio mål, kändes det som en revansch. Och äntligen fick HBK stå på rätt sida om 9-0.

***** Den här månaden fyller sonen 18. Det öppnas ju en hel del möjligheter för en ung man. Körkortet är på gång, på krogen får han beställa alkohol och han får rösta om det varit val i år. Ändå är en 18-åring inte vuxen på särskilt många sätt. Själv kommer jag inte ihåg min 18-årsdag, däremot kommer jag ihåg när jag fyllde 20, och i ett av fotoalbumen finns en bild på mig och min fars kusin som besökte mig på födelsedagen. Han är idag en firad stjärnkusk i svensk travsport och fem månader yngre än mig.

På bilden ser man undertecknad, en spinkig ynglig i blekröda hemmafärgade jeans, cerist bälte och vit skjorta. Håret var blont, tjockt och och betydligt längre än idag. En ung man som 1982 inte hade en aning om att han en söndagsförmiddag i maj 2008 skulle sitta uppkopplad mot ett trådlöst nätverk och skriva på en blogg som ska förmedlas till en målgrupp av läsare. Undrar vad sonen gör nar han är 45 och blickar tillbaka på sin 18-årsdag. Om han än kommer att minnas den.

/T:sson

Plötsligt är man på samma spår som sina barn.

Så fick man då en föraning av en varm sommar. Eller kom det för tidigt? Hur som helst, helgens värmebölja var välkommen även om meteorologerna nu förvarnar om svalare väder de närmaste dagarna. Lördagen ägnades därför ute på tomten i solstolar och på handdukar i gräset, och det är en solklar frihetskänsla att ha tillgång till ytor att tillbringa sina dagar på utan att behöva trängas med andra. Även om det blir i varmaste laget att vara hemma, mot att vara på en strand med svalkande vindar. Nåja, det finns ju vattenslang. ***** Med stor portion av frustration såg jag vårt stolta Tre Kronor förlora mot den Ryska björnen i ishockey i lördags kväll. Det svenska hockeylaget är väl inte det mest namnkunniga som ställts på VM-is, men jag var mycket imponerad över hur laget spelade med hjärtat och höll på att välta björnen. En oturlig lobbpuck över Tre Kronors burväktare sekunderna innan matchslut förstörde dock det som såg ut som en given poäng. Om/när Tre kronor möter Ryssland igen i VM, hoppas jag att grabbarna Murrey, Bäckström, Ledin & Co kan komma tillbaka och verkligen vara som ett klipulver i ryssarnas suspensoir. ***** Vad märkligt det vara att höra talas om helgens snöfall i Lappland. ***** När vi körde hem från skidsemestern i Dalafjällen i februari, fann jag plötsligt att våra ungdomar och vi vuxna satt och skrålade till Nationalteaterns, "Livet är en fest" och andra 70-talsdängor. Det var ett oväntat möte mellan generationsklyftorna. I fredags stod jag i köket och förberedde kvällsmaten, då jag hörde den 15-åriga dottern spela och sjunga med till "Love hurts" med Nazareth. Det vara samma känsla då som i bilen mellan Vansbro och Filipstad, att vi vuxna plötsligt möts på samma spår som våra barn. Då menar jag inte bara samma CD-spår. ***** Mötte en fritidsledigt klädd allsvensk fotbollstränare i fredags. Passade på att delge några av mina funderingar kring dennes lags prestationer. Nu tror jag inte att tränaren var intresserad av dessa eftersom denne redan brottas med slika frågeställningar både dagar, kvällar och helger, men så är det ju att vara en offentlig person som sysslar med sånt som berör de många. Jag aktade mig dock noga för att utdela negativ kritik mot spelarna för det passar sig inte vid såna här sporadiska möten. Vår hastiga diskusisonen rörde sig istället kring varför spelet inte alltid fungerar och vad som kunde vara en framgångsrik matchplan. Tror att tränarens slutkläm var ett tecken på att denne var något luttrad över tidigare liknande uppkomna möten, och som möjligen inverkade på tränarens behov av lebensraum, för som svar på mina funderingar framfördes den inte helt ovanliga tränarkommentaren: - Vi har ju motståndare också. /T:sson

Med spett och spade ska de sära på landet.

Spettets vänner har en dröm, en dröm om att en gång kunna befria Skåne från Sverige. Skillnaden mellan dessa drömmare och andra som har en "skånsknationalistisk" ådra är att de försöker göra något åt det. Handgripligen. En gång om året träffas denna samling entusiaster med sina spett och andra nödvändiga verktyg, och därefter beger de sig till gränsen mellan Småland och Skåne, troligen nånstans vid trakterna kring Vittsjö. Väl på plats går de till handling för att infria sin längtan att göra Skåne fritt från den trånga svenska kronan. De går till verket genom att spetta loss den skånska jorden från den svenska. Enligt en växjöbo som har publicerat hemsidan spettetsvanner.org, existerar inte denna samling frihetstörstande pionjärer. Historien är en vandringssägnen hävdar han. Men vad kul det hade varit om det verkligen var så. Eller? ***** Det är nog många av oss fotbollsintresserade som hyllar det ovanliga faktum att årets final i Champions League kommer att spelas mellan två engelska lag. Har nog aldrig tyckt det innan men efter att ha bevittnat den magnifika kvartsfinalen mellan Liverpool och Arsenal - undantaget resultatet - och med stöd även av efterföljande semifinal mellan Chelsea och Liverpool, är jag fullkomligt övertygad om att finalen i Moskva mellan de två engelska lagen, Manchester United och Chelsea, är det bästa tänkbara finalscenariot. För fotbollen i Europa. Nu slipper jag se den sydeuropeiskt förödande taktiska och målsnåla inställningen där inte så sällan handlar om att fuska till sig fasta situationer som kan bidra till det avgörande målet. Nu ska jag i ärlighetens namn påpeka att begreppet "engelska lag" är en sanning med modifikation. Tre av de nämnda lagen har utländska tränare och ser man till den laguppställning som finns på plan är det inte många inhemska spelare. Men de här lirarna spelar ändå en typ av brittisk fotboll med ärliga tag, mycket kamp, inga "dykningar" med överdrivna smärtgester, och två lag som ville åstadkomma anfallsfotboll och producera mål. Ändå utdelades bara två varningar på hela matchen. Brittisk fotboll har i och med stundande final i Champions League fått en rumpspark i rätt riktning, och jag tror att det var bra för fotbollen. Även utanför de brittiska öarna. ***** Lördagens seneftermiddag ägnades åt gräsklippning och utspridning av gödningsmedel mot mossa...och för gräs hoppas jag. Mobiltelefonen är utrustad med FM-mottagare så med elgräsklipparens ihärdiga oväsen som ljudfond lyssnade jag på ett humorprogram i P3. Där var en hel del mycket lustiga imitationer av kända personer, t ex Per Oscarsson och Sven Wollter. Klart bäst var imitationen av en ständigt gråtande Arja Saijonmaa, som var upprörd över att hon inte fått vara med på Allsång på Skansen och andra aktuella tv-shower. Egentligen kunde det varit kul även när Kicki Danielsson imiterades i en fejkad intervju om det faktum, att Kicki aldrig får vara med i några program och sjunga sina gamla slagdängor. Det kunde varit kul, ända tills programledaren i den fejkade intervjun tipsade "Kicki" om att hon säkert kunde få framträda på Englas begravning och där sjunga några av sina hits. Då kändes gräsklipparens monotona oväsen mer lyssningsvärt. ***** Drömde en märklig dröm en natt alldeles nyligen. Den handlade på något sätt om en skjorta, men drömstoryn var så invecklad att jag vaknade med en känsla av äkta stor förvirring. Ska jag drömma såna invecklade drömmar i fortsättningen får jag nog se till att vara vaken. /T:sson