Merhaba! Efter en makalöst härlig vecka i solgassande turkiska Alanya är det nu dags att åter ta tag i vardagen med allt vad det innebär. Hemlandet välkomnade oss anländande resenärer natten till måndag med ösregn och 15 grader. Då hade vi bara några timmar tidigare stått i 34 graders värme och en luftfuktighet på 63 %, så det var kontraster som hette duga.
Jag tänkte också att det skulle bli ganska lätt att författa detta inlägg med tanke på hur många intryck man hade med sig hem, men jag insåg att det var tvärtom. Det var snarare svårt att sovra i alla intryck och upplevelser. Nu är bevisligen inlägget publicerat, men det var inte så lätt.
 |
| Tant Omas hus. |
Tant Oma överraskade
Vi hann bara anlända till lägenhetshotellet på Kleopatraklippan innan duon gjorde samma sak som de flesta semestersvenskar gör - precis som i Sällskapsresan - ut och kolla läget! Dock hanns det bara med en promenad på 75 meter innan en äldre turkisk dam visade sig på trappsatsen till sitt hus. Vinkandet mot oss annalkande turister förkunnade att hon ville ha besök, och innan man visste ordet var man gäst i kvinnans hus och satt nedsjunken i soffan. Slamrandet i köket visade sig vara turkiskt te som förbereddes och serverades med ett glatt leende. Jag hade innan resan fått veta att det var olämpligt att tacka nej till lokalbefolkningens inviter och bjudningar, men när tant Oma visade sina virkade dukar och underlägg nekades detta erbjudande vänligt men bestämt. Hon hade säkert nöjt med sig med några enstaka turkiska lira, men det vore fel och förljuget att köpa något man genast skulle ha slängt.
*****
Varför heter det halksockar? Syftet med dom är ju att man
inte ska halka när man har dem på sig.
*****
 |
Den här turkiska mannen
låg och sov på en båt på
Smaragdfloden. |
Jag kunde inte begripa varför badhandduken i lägenheten var så in i helskotta stor. Jag fick vira den ett och halvt varv för att härbärgera den på min bastanta kropp, och dessutom var den minst sagt fotvid. Det tog en bra stund innan jag förstod att det var sängtäcket jag hade tagit på mig...
*****
Slumrande turkiska män
Under en och samma dag - utflyktsdagen - noterade jag två män som antingen sovit för lite natten innan eller så tog värmen ut sin rätt på dessa tappra (?) karlar. Den ena mannen noterade jag på båten som vi färdades med på Smaragdfloden utanför Mavgarat. Han hade lagt sig på däck och märkte inte att den stora turkiska nationsflaggan svepte honom i den loja vinden.
 |
Den här turkiska mannen fann jag
på basaren i Mavgarat. |
Den andre slumrande mannen låg i lastutrymmet på sin skåpbil som stod uppställd inne på basarområdet i Mavgarat. Hur han nu kunde sova i den intensiva kommersen.
*****
Hamam är mumma
Turkiskt bad hade jag hört talas om innan resan. Nu vet jag också att det heter hamam...och att det är mumma. Efter att ha varit instängd i ett långbastuliknande rum i drygt 20 minuter kröp svetten så sakteliga ut ur porerna och 10 minuter senare dröp man av svett. Då kom bastupersonalen in och tog hand om skrubbningen av sina badgäster. Min mytbild om en hamam var att det var stora, bryska, överviktiga och håriga turkiska män som skötte badandet, men istället var det en ganska ung man och en lika ung kvinna. De sa inte mycket och hade koncentrerade ansiktsuttryck - typ lite sura. Efter skrubbningen blev det inlöddring som utfördes på ett oväntat, men behagligt sätt och efterföljande ansiktsmask och helkroppsmassage fulländade hela hamam-upplevelsen. Den kostade bara 200 kr. Det var lite drägligare att gå ut i den 40-gradiga värmen efter den behandlingen.
*****
Överhörde en man som berättade om sin ledgångsreumatism. Han hade fått bromsmedicin för denna tråkiga åkomma. Då slog det mig, att om man har ledgångsreumatism i handen, ordineras man då handbromsmedicin...?
*****
Böneutrop på kassett?
Från de karakteristiska minareterna sker femfaldiga böneutrop varje dag. Det är en fascinerande sed och den störde inte mig nämnvärt under vistelsen i Alanya. Jag noterade dock hur gnälligt det låter och att det bara är män som är böneutropare, även om kvinnor är välkomna i moskéerna. Dessutom funderade jag på hur man sköter utropsgången eftersom det finns flera moskéer med minareter i varandras närhet. Har man ett utropsschema eller jourtjänstgörande böneutropare och kör man utropen live? Det gör man nog knappast för det låter ju som en sämre kassettinspelning.
*****
Om det är svinvarmt ute i den turkiska natten är det obra att ställa in kylanläggningen i sovrummet på 27
○.
*****
En minister som bedriver jenkapolitik
Maria Larsson (KD) har varit i blåsväder i veckan. Hon är ansvarig minister för den vanvårdsutredning som gjorts på regeringens begäran. Trots att både offentlig ursäkt och skadestånd var att vänta för att de drabbade medborgarna blev Larssons överraskande besked, att regeringen endast erbjuder en offentlig utrsäkt. Reaktionerna lät såklart inte vänta på sig och bara dagen därpå gjorde KD-ministern en präktig pudel med en halvdassig förklaring, att hon nu skulle ta in andra synpunkter. Gjorde man inte det redan under utredningen?! Så det blev en lustiger jenkapolitik med ett steg fram och två tillbaks för minister Larsson. Ministern är väl ett talande exempel för hur KD har det i sin bräckliga regeringsställning, inklämt mellan dominanta folkpartister och moderater och utan egentlig påverkansmöjlighet. Allianspartierna har väl insett hur omodernt KD är. Det har svenska folket också gjort.
*****
Det är kanske dax att skylta för 10 000-metersklubben...
Den ökända 10 000-metersklubben är som bekant avsedd för kärlekshungrande och/eller äventyrslystna flygresenärer. Personligen begriper jag inte hur de lyckas ha sex i en flygplanstoalett, inte i de toaletter där jag vistats i alla fall. Det finns ju en display i taket som visar när man ska knäppa sitt säkerhetsbälte, och visst borde det väl finnas en ljusindkator som meddelar när ett par är på toaletten för att ansluta sig till 10 000-metersklubben?
*****
Hierarkin på vissa turkiska arbetsplatser är intressant. I restauranger och på hotell är det särskilt tydligt. Dels har jag inte sett någon kvinnlig personal alls, förutom hotellstäderskorna, dels är det tydligt ordnat med vem som har uppnått den status att han får servera gästerna sin mat och dryck. Nästa man i "näringskedjan" är den som bara får hålla brickan med maten och drycken som ska serveras. I butikerna får dock de yngre förhandla med de prutglada kunderna...dock finns den som slutligen bestämmer alltid någonstans i bakgrunden, om förhandlingsmandatet till äventyrs skulle tryta på grund av en alltför prutdriven kund.
*****
Imam bajalde är en turkisk rätt som testades under semestervistelsen och den var riktigt god. Rätten har sitt ursprung från en präst (en imam?) och den består av aubergine som man fyller med köttfärs och andra önskade ingredienser. Imam bajalde betyder "prästens vanmakt" och det berättas att uppfinnaren blev så till sig över att hans fru använt så vansinningt mycket olja för rätten att han svimmade. Imam bajalde, tesekkühler.
*****
Det har prutats väldeliga under veckan i Alanya. I princip allt som kunde köpas för pengar var prutbart. Särskilt nöjd med köpet var man när butiksinnehavaren med (spelat) missnöje nöjde sig med mitt "absolut sista bud". Ändå visste jag innerst inne att han fick det han ville ha...
*****
Jaha, då var veckans inlägg publicerat. Det återstår bara att säga "güle güle".
 |
| Hustaken i Alanya var fyllda med paraboler, solfångare och det jag tror är vattenbehållare. |
Jag har bloggat i princip varje vecka sedan sommaren 2006. Min bloggpremiär publicerades i MSN bloggfunktion kort före semesterresan till Zakynthos. Året därpå startade jag TeTe-bloggen på Blogger.com och där har jag varit aktiv publicerare ända tills nu. 245 blogginlägg senare tar jag time out. For time being.
